Grisvalsen skyndar inte

Slå regnet, krama månen. Jag kicksparkar ståuppan i tevin så att skärmen blinkar till. Precisionen är total, fantastisk, monumental. Löjligt säger ni, närå säger jag.

Trummhoppen fortsätter. Skräcken förlöser min onda sjukdom inåt så att den ber om nåd och trillar genom en spricka i golvet. Vem är tuffast nu då frågar jag? Jag är van vid att va tuffast, men det känns ändå aningens smärtsamt.

Förstrött bläddrar jag i en tidning som blev över från årets majbrasa. Gulnat blöttorkat papper är en favorit. Det står inget på sidorna, så efter en stund tröttnar allt av.

Istället kindpussar jag en hund endast för att den tänker på sin päls, och för att de flesta oftast är hyggliga och inte vill något ont.

Vidare krävs handling, men varken böcker eller präster hjälper och fantompratet i början tillintetgörs i mitt huvud. En felstavad Kreative Advertising Talent gör sig påmind, varför hennes flortunna självförtroende tyvärr måste tas i beaktande.

Mvh/
Muttanbarko

Ballongen spricker

Fantasilöst jag vet, men vad farao, den här sörjan var vad som stod till buds när det begav sig 1978, och findrömmarna förvandlades till mardrömmar precis som gris till korv i köttfabrik.
Vinjetten som är bortklippt här, är en minut och 25 sekunder, och består av en inzoom på dockhuset till olagligt hemsk musik.

Våga glutta 1.50 in i klippet, då får dockorna liiiiiv. Muuuuaaaaaahhhhh....

Det här är ändå ett klipp light, tänk på det.

Mycken sorg.

Ge mig

Idag stack tanten mig, först en gång, sen två gånger. Innan den andra gången lekte hon nål-klockleken, mest moturs, från sex till klockan två, och sen juckades nålen fram och tillbaka, och jag ville skrika rakt i hennes smutsiga elefantöra, -VET HUT! eller -Pissa på dig, för så där gör man bara inte!

Risken för punktering av blodåder var över lång tid överhängande. Sen byttes det.

Jag börjar inbilla mig att det vid bra dagar flyter blod där i, men måndagar, tisdagar, fredagar och vissa söndagar också snor som inte längre nöjer sig med att vistas i min söndersnutna snuuda.

Jag vet att jag har rätt.

I fyra månader har jag varken känt lukt eller smak. Alltså, jag har inte ens känt lukten av flickvänsparfym och inte heller smaken av Palak Paneer. Jag måste i och för sig tillstå att jag inte ens förnimmer lukten av vidriga ammoniak-tanter på tunnelbanan, men herregud, jag måste hitta någon som vill byta. Gärna någon som har mindre symtom än jag.

Ge mig mirakeltips och anti-Nangijalatankar.

Sjung den som den ska vara istället!

Det är inte bara fittan som gör mig upphetsad, jag är väl ingen maskin, heller?

Statement

Jag blir ju inte bara kåt på fittan! Jag är väl ingen maskin heller!