Ballen, sista delen

Eller epilog om det ska va lite fint.

Sköterskan erbjöd sig att plasta in mitt frikort som jag med ultimataste råge nu gjort mig förtjänt av. Hon provade olika plastfickor tills hon faktiskt tröttnade och erbjöd sig att fixa tills jag var färdig hos herr doktor.

Alla som jag hittills mött som har haft hand om ballar har varit nazis. Jag tänkte att det kanske skulle bli så nu med, men hoppades på något annat.

Läkaren som trots skriftligt muttrade om min försening visade sig vara en stackars solbränd stekare. Men jag som var där i pinigt ärende, kände mig nervös och lite i underläge. Några, för honom, standardfrågor sköt han av och inget blev speciellt intressant förräns han tog mig till grannrummet.

Han bad mig att ta av mig på underkroppen sen gick han ut igen. Jag drog av mig paltorna men satte mig i kalsongerna på britsen. Efter någon minuts spänd väntan/förväntan öppnas dörren och mamma stegar in, jag menar, det kunde ha varit mor. Mor rullandes in med bricka med sjukaste elefantapparaten på.

Hon bad mig försiktigt att ta av mig naken varpå hon förklarade grundligt, dock lite generat , vad som skulle ske. Nu tryter mitt mod för vad som sedan skedde gör mig tårögd och ingen beskrivning i världen kan göra den rättvisa.

Kodord: tvättlappar, bedövningsgelé i spruta och klämma. Jag tittade upp i taket och ombads att andas lugnt. Det gjorde jag ente. Det tog tid och tur att hon inte behövde hålla med båda händerna, för det hade nämligen inte gått.

Till slut kom stekaren in och gjorde pinan kort, men stor.

Aldrig mer. Aldrig fler delar än slutet. Jippy!

Mvh/

Muttanbarko

Ballen, sista delen

Till Kalifornien eller bara över ett berg eller två

Mvh/MuttanBarko

Sax, sax, spade, grammofon

Idag läste jag följande "Man kan inte vara vän med någon som går rakt in i en katastrof"

Jag tyckte att det lät dumt, och så tänkte jag att det vore bättre om hon hade sagt det på skoj. Men det gjorde hon ente.

Senare idag bölade jag för att mitt jobb är så själsdödande som något kan bli. Jag fick tröst av min flickvän genom, vad hon kallar den, femstegsmetoden. Det hjälpte, och jag hoppas inte att det blir samma visa morgon igen, för efter dagens åttatimmarspass ville jag bara lägga mig under täcken, dö, eller till början av november sova då det är slut.

Jag måste ha tips om ny karriär, på riktigt, även om jag får gå ner tusenlapparna i lön.

Hellre fattig mutta än död mutta!

Ps. ballen is alright! ds.

Mvh/Muttanbarko

Usch, varför finns/fanns det sånt här?

Cepigt värre och inte alls trevligt, men nu vet jag vad jag kan svara om någon frågar varför vårt band heter som det gör.

Man måste förstå att vi utan att förstå valt ett bandnamn som är tätt förknippat med en av världens hemskaste mördares hemstad. LACROSSE.

"Ed Gein hade ett nekrofiliskt beteende (vilket involverade att skinnflå offer och gräva upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar, och skapade kläder och möbler av deras skinn).
När de sökte genom huset fann myndigheterna:
avhuggna huvuden på sängstolparna i sovrummet;
skinn som han gjorde till lampskärmar;
kranier som gjorts till soppskålar;
ett mänskligt hjärta
en ansiktsmask tillverkad av riktigt ansiktsskinn hittades i en papperspåse;
ett halsband av människoläppar;
en kappa gjord av en vagina och bröst som han sytt ihop;
andra saker tillverkade av mänskliga kroppsdelar, inklusive ett skärp gjort av bröstvårtor."

Ingen mer skräckfilm nu. Jag vill bara ha feelgood-film och Puff-kramar.

Mvh/Mutanbarko

Venusakrobatikens urbana mönster

Man springer omkring, sparkar smågrus, köper skivspelare som fungerar mediokert av nervös farbror, slänger lite skräp, sitter vansinnigt-fina-kvällar på klippor och finlandsfärjar med tjusigaste flickvännen, vi blir båtgalna, har löjligt roligt där, kör flyttbil, flyttar ihop, det blir bra och perfekt. Skärgårdstältar. Dala-Ove-träffar. Käkar glass med finaste vännerna, automatikrinn i näsan, vaknar mitt i natt tror att flickvän föds på nytt och blir dubbel likt tamagotchi när de pussats, ser skräckfilm, köper en gitarr, väntar på ljuva musikmixar från Danmark, ångestar över måndagens jobb.

Mvh/

Muttanbarko

Flugsvindel i äppeltraktor

-Jag ringer från FRONT

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att jag ringer från FRONT.

-Hur många gånger ska jag behöva säga att ni inte ska ringa hit?

-Du får ju ett par kalsonger gratis.

-Jag vill inte ha några kalsonger gratis.

-Men den här modellen har mycket bättre passform än de tidigare.

-Dumt att ni sålt kalsonger i flera år utan passform.

-Men du får ett par strumpor med på köpet, också helt gratis.

-Jag är inte intresserad tyvärr.

- Vad skulle få dig nöjd?

-Fem par kalsonger och tre par strumpor.

- Det är omöjligt, det kan jag inte göra. Till vilken adress ska jag skicka det?

-Du ska inte skicka något alls!

Vem bestämmer att de får hålla på så där?

Vet någon numret till Nix? Förra gången jag prövade blev det helt fel. Jag är inte begåvad nog.

Mvh/Muttanbarko

Karriärbakslaget läggs som hinna ovanför Constantinopel

La la la la. Kl 08.20, hos Nazi-doktor 1. Han tar mig på ballen. Jag säger att det gått över där och att det nu sitter i bena. Han skickar mig till sticktanten som fyller fem rör illrött. Jag är 32 år och har för länge sen frikort.

Mvh/

Muttanbarko

Överskrift.

Jag väser ut min jazz!

Det är konstigt ändå, att det inte går att skriva överskrift på flickväns dator.

Ibland frågar jag Jojo vad som varit bäst under hennes dag, ibland sämst, men oftast bäst. Idag har mitt sämsta varit doktorbesöket som jag tvingades till tidigt i morse.

Det är väldigt väldigt få saker som man tvingas till eller MÅSTE göra. Det finns nästan inga sådana saker alls, så jag överdrev aningens. Jag var nästan tvungen att åka till doktorn.

Han var Nazi. Om det går, mer än den förra.

Jag kom på åtminstone två rader som jag borde ha sagt när han höll på där jag stod framåtlutad.

1. Det där kostar pengar, så lägg av, och börja inte igen förrän jag fått mina tusen spänn

2. "Are you using the whole fist, Doc?"

Det känns som om jag går på galenpiller.

Mvh/

Muttanbarko

Ta dam da dam

När jag lyssnar av telefonsvararen spelas 30-talsmusik, stopp.

Eniro skvallrar om att det är Gordon och Ingrid Andersson från Dypåsen som har ringt, och för allt jag kan förstå, ringt fel.

Jag uppskattar musiken, kanske Gordon mitt baklängestal. Sånt kan man aldrig riktigt veta.

Mvh/
Muttanbarko

Lilla Bearnaise Sås

Es regnet im Sveriges Bangladesh. Regnoväder. Jag har flyttat för hur länge sen som helst ju. Det var ett genidrag om du frågar mig. Nu kan dom sitta med sitt regn och sina översvämmade sjuttiotalskällare.

Idag hade det onda i benen släppt litta. Kors! Inte dumt alls. Istället ringer doktor två och vill kolla min eländiga näsa igen. Jag säger att hon får, för jag vill inget hellre än att få tillbaka mitt luktsinne. Die mentale Pensioniere.

Jojo och jag skiljs åt. Jag får ansvaret att ta hand om lilla Bearnaise, tamagotchin som vi vårdar och skyddar med våra liv. Det är inte så lätt att vara förälder nämligen.

När doktor Åsa har pillat in sex blå våtservetter och pillat i evighet, finner jag Bearnaise med svart döskalle svävande över huvudet. Aj aj skit tänker jag. Jag ger första hjälpen och matar med tårtor och snacks. Jag märker att hon helt plötsligt ser större ut och har fått ful slänglugg. Ungar är ju inte allltid snygga tänker jag , och jag hoppas att det går över.

Nyss pockade hon på min uppmärksamhet, jag släcker ljuset så att hon kan få sin nattsömn ostörd. Det bästa är nämligen att Jojo och jag slipper stiga upp mitt i natten och mata. Bearnaise sover 12 timmar avbrottslöst.

Mvh/Muttanbarko

Det liksom fortsätter. Igår lyckades jag gå ett varv runt kvarteret. Tjugo minuter blankt. Satans onda har satt sig i benen. Ge fan i min kropp. Jag går som gammelgubbe. Hinner inte med flickväns tempo. Värktabletterna tog slut. Det känns som om viktig hud saknas. Jag känner mig lite värdelös. Det hindrade i och för sig inte gårdagen att bli finaste fina med film och bokläsningsmaraton i sängen.

Idag ska jag i alla fall med Jojo köpa Tamagotchi. Det är stort.

Mvh

/Muttanbarko

Guttan kräm

Just nu vill jag bara dö, eller att det ska kännas så här!

leaving a world of pain, soon?

Hoooowdy Hooooooo!

Gårdagkvällen, vank fram och tillbaka som pensionär. Det onda lyckas inte hålla sig på en plats. Min lilla stjärt och ner i benen var i det stora, ömma som efter fett smisk.

Jag tänkte. Nu åker jag te akuten och får hjälp. Fin och snabb hjälp, gärna med vass skalpell. "Skär bort rompan när ni ändå håller på, fuckers!"

Istället.

Telefonsamtal med tant på rådgivning klockan 23.30. Jag sa snorre istället för balle, och pung som i pung. Hon lät oroad och moderlig. Sen som vanligt, ingen vet, ingen vet någonting.

Istället för lyxfrukost med finaste flickvän, var jag tvungen att smita iväg till doktorn igen. Herr Nazi. Måste varit i militären tidigare den jäkeln. Han beordrade mig av med byxorna. Jag halar ner, står 30 centimeter framför. Nazi sitter. Han vill klämma(kläm nummer två på en vecka). Men istället börjar den saten att prata om symtom, varaktighet och litta andra saker. Det känns aningens märkligt. Det tar tid, sen kläm kläm. Efter det, nazistil och ut genom dörren med recept.

Nu tänker jag. Ska det bli bra? Ingen blir glad av att ha det så hära. Jag ger mig själv en dag till. max två, sen, hårda tag.

Mvh/Muttanbarko

Vi som aldrig sa KUK

Tusen nålar har fått en helt ny innebörd. Jag ska skriva en bok som antingen heter:

1. Allt om min balle

eller än bättre:

2. Jag hatar min balle.

Gonatt
/Muttanbarko

Chokladhjulets oönskade vinst, del 2

För den som inte förstått det innan. JAG HAR SÅ JÄVLA ONT I BALLEN!!!!!

Så är det, och inget vet. Jag hade firat med champagne och valpröv med hasselbackspotatis om de sagt " äckliga du, du har KLAMYDIA, grattis, men gör inte om det!

Nu ringde cepe-sköterska när jag stod i Hemköpskön och som vägrade ringa upp om fem minuter, när jag sa att jag var klar i kassan.!

Beskedet hon gav var, ingenting. Ingenting? hur kan det möjligen vara ingenting? Jag känner nånting!!! Hon var till och med tvungen att säga det så där surt som bara dryga pisstanter kan säga det.!

Jag hoppas att den här historien får ett snabbt slut, men jag undrar just det.

Mvh/
Muttanbarko

Buskis

Sen kan man ju inte låta bli att skryta, som motvikt liksom. För till slut kom ett skivkontrakt nerdimpande. Fina fina Ghünter som jag inte ens visste hette Ghünter då, åkte från sitt Tyskland och pratade förnuft och skivsläpp i november. Efter att vi pratade förnuft tillbaka såklart. Kanske blir man popstjärna ändå, så att man kan tjäna, i alla fall en femtilapp på den där musiken.

Chokladhjulets oönskade vinst

Att midsommarblogga har jag ingen lust te. Det är just bara slan som försöker sig på det, och något slan är inte jag.

Däremot skulle nog lite gnäll kunna vara på sin plats. Det här är självterapi, men för den som vill sälla sig till gnällets läkande kraft, får gärna fortsätta läsa.

Exakt när människan fyller 32 år och två månader så trillar den ihopa som skrumpet äpple. Det är inget ljug utan den finaste sanning jag någonsin skrivit.

I höstas var det det här som ställde till det en gnutta.

Nu taggtrådssmärta i mellersta delarna. Cirka sex gånger om dagen ordinerar kroppen outsäglig smärta. Barnoljan visar sig vara minsta trösten och vansinnig bön lindrar heller inte, varken då eller nu.

Benedikten.

Taggtråds-ormen stegar upp sin vacklande nattsömn.
Samtidigt, på andra sidan stan.
Visselmelodier kantar ett uråldrigt marsvins hjärta.
Båda har träck i sina ådror.

Mvh/
Muttanbarko

Nöff Nöff

Efter ett par timmars vakenhet i mörkaste-flygande-mattan-natten somnar man till slut med sin älskade tätt vid sin sida. Bara det är ju fantastiskt. Sen kommer drömmarna igen. Jag är en orolig sate.

Ungarna jag skulle ta hand om vevade iväg åt olika håll så jag satte mig på moppen bakom Jojo och sa, nu tjööör vi! Vi virvlade på grusvägar, det dammade och vi hade det så där fint som det ska va. Vid en korsning backar gubbe bakåt med bil, och nästan på Jojo, jag blir rädd såklart. Jag hoppar av, rusar fram. När jag står där med näven i vädret trillar såklart kalingarna av och han veknar lite. Han säger till andra som samlats att ta det lugnt. Jag säger att det inte är någon fara med den saken och att han ska få stryk i alla fall.

Sen blir jag liksom snuvad på konfekten, vaknar och ligger sömnlös. Samtidigt tänker jag att det där med kalsongerna hände Dartan-Hjortfot också, det blir till tröst till den milda grad att jag somnar.
Annars drömmer jag mest om att jag fiskar.
Hjortfot vs Hjortfot.

Tuff lust

Jag var ju egentligen alldeles för liten, som när mamma Kerstin knackade på och steg in till tobbe och mig med en pin-up-kalender i näven, när vi sju år gamla satt och lekte på Tobbes rum. Vi hittade snabbt favoriter i ljusblå sammetsfåtöljer och i traktordäck på vatten. Bra tänkt där Kerstin.

Det var ungefär åtta år senare som min storebrorsas tjej glömmer en LP med Eldkvarn, som sedan blev kvar när de gjorde slut. Ingen ville kännas vid den där Karusellkvällsskivan, men jag gjorde den där till min, och den blev finaste snö- och vinterskivan. Sen köpte jag alla de där skivorna, som faktiskt går från skitbra och fantastiskt, till bara bra.

Nu kanske ni tänker gubbpop, och skulle ni tänka så så kanske ni har rätt, men förmodligen inte.

Jag har pauserat med den där musiken länge, men nu dök tanken upp, och skivorna från -76 till -83 är ju svindlande fina i all sin punkighet, sen svänger det till lite och efter kurvorna lugnar det ner sig en smula. Flott. Ljuva och vilda liv, sprit, kärlek och elände, precis som man drömde för många år sen.

/Muttanbarko

Natten går tunga fjät

Natten gjorde sitt bästa för att skrämma trynande ekorrar från och ur livet. Den lyckades med kraft.

Mitt i det svartaste då det sovdes som godast slänger sig flickvän framåt. Hon säger att genomskinligt kors leviterade ovanför hennes bröst. Det blir inte lätt nu, för med döden ständigt närvarande i tankarna tolkar jag det hela som att jag själv har sett två ringar, ser jag en till så dör jag. Just precis.

Mitt på sängen sitter vi ihopkrupna. Hjärtat flimmrar febrilt som på rädd nattfjäril innan fladdermusanfall. Jag ber Jojo att hålla utkik genom fönstret, inga ringar där. Jag slarvtittar givetvis tyvärr mot fotändan av sängen. FITTA KUKEN, där står en kaffemugg! Skit nummer två, jordgloben!!! Två ringar på en gång. Nu dör jag tänker jag, men det gör jag konstigt nog inte. Det är märkligt det där med närhet. Närhet till död är den sämsta. Jag vill ha någon slags förklaring om vad som händer och hänt, men Jojo är för rädd för att berätta. Vi lägger oss, jag kramphåller om rygg. Till slut somnas det. Det finns andra som förtjänar bättre.

Mvh/

Muttanbarko

Men mest mina regler

Det var ett tag sen jag var så nöjd faktiskt. Kolla bara!

Voff voff!!!

Efter öldrick, stalking och kryplekar somnade jag som slaktat djur. I drömmen senare under natten satt jag bekvämt i en gungstol, men vad törstig jag var.

Minsta jycken kommer plötsligt trippande med störstaste vattenglaset i munnen, som den snyggt ställer på mitt vidsidanbord. Den tittar upp på mig med kloka ögon. Lycklig stillar jag törsten, emedans hunden hämtar ett nytt glas. Jag lyfter upp hunden som somnar in på mitt bröst. Min flickvän håller gungstolen perfekt i fart.

Grisvalsen skyndar inte

Slå regnet, krama månen. Jag kicksparkar ståuppan i tevin så att skärmen blinkar till. Precisionen är total, fantastisk, monumental. Löjligt säger ni, närå säger jag.

Trummhoppen fortsätter. Skräcken förlöser min onda sjukdom inåt så att den ber om nåd och trillar genom en spricka i golvet. Vem är tuffast nu då frågar jag? Jag är van vid att va tuffast, men det känns ändå aningens smärtsamt.

Förstrött bläddrar jag i en tidning som blev över från årets majbrasa. Gulnat blöttorkat papper är en favorit. Det står inget på sidorna, så efter en stund tröttnar allt av.

Istället kindpussar jag en hund endast för att den tänker på sin päls, och för att de flesta oftast är hyggliga och inte vill något ont.

Vidare krävs handling, men varken böcker eller präster hjälper och fantompratet i början tillintetgörs i mitt huvud. En felstavad Kreative Advertising Talent gör sig påmind, varför hennes flortunna självförtroende tyvärr måste tas i beaktande.

Mvh/
Muttanbarko

Ballongen spricker

Fantasilöst jag vet, men vad farao, den här sörjan var vad som stod till buds när det begav sig 1978, och findrömmarna förvandlades till mardrömmar precis som gris till korv i köttfabrik.
Vinjetten som är bortklippt här, är en minut och 25 sekunder, och består av en inzoom på dockhuset till olagligt hemsk musik.

Våga glutta 1.50 in i klippet, då får dockorna liiiiiv. Muuuuaaaaaahhhhh....

Det här är ändå ett klipp light, tänk på det.

Mycken sorg.

Ge mig

Idag stack tanten mig, först en gång, sen två gånger. Innan den andra gången lekte hon nål-klockleken, mest moturs, från sex till klockan två, och sen juckades nålen fram och tillbaka, och jag ville skrika rakt i hennes smutsiga elefantöra, -VET HUT! eller -Pissa på dig, för så där gör man bara inte!

Risken för punktering av blodåder var över lång tid överhängande. Sen byttes det.

Jag börjar inbilla mig att det vid bra dagar flyter blod där i, men måndagar, tisdagar, fredagar och vissa söndagar också snor som inte längre nöjer sig med att vistas i min söndersnutna snuuda.

Jag vet att jag har rätt.

I fyra månader har jag varken känt lukt eller smak. Alltså, jag har inte ens känt lukten av flickvänsparfym och inte heller smaken av Palak Paneer. Jag måste i och för sig tillstå att jag inte ens förnimmer lukten av vidriga ammoniak-tanter på tunnelbanan, men herregud, jag måste hitta någon som vill byta. Gärna någon som har mindre symtom än jag.

Ge mig mirakeltips och anti-Nangijalatankar.

Sjung den som den ska vara istället!

Det är inte bara fittan som gör mig upphetsad, jag är väl ingen maskin, heller?

Statement

Jag blir ju inte bara kåt på fittan! Jag är väl ingen maskin heller!

"Allt var skönt och ingenting gjorde ont"

Sämsta dagen, något står i vägen för solen!

Kuken kuken kuken!

Om en rättvis känsla ska beskrivas så räcker det inte att skriva kuken tre gånger, inte ens hundra.
Fröken Östermalm dissar jag i samma stund hon talar förnedrande om fotfolk. Jag borde anat aningar tidigare när hon förutsatte att jag kunde jobba helgen. (tänk reklamisch). Jag ljög såklart då och sa att det inte blir något av med det, eftersom jag ska resa bort. Jag är utsatt för en provokation.

Allt är kasst: Planeringen, det uteblivna upplägget, trista bilder på truckar, skruvmejslar och företagare, 500 musikmappar med slick hissmusik eller bombastiskt drama, snack om konsolidering, värdegrunder och jag kan ine bry mig mindre. Bryr mig gör jag trots det att det ska bli bra. Men det är svårt och går inte när jag sitter ensammaste ensamma och det inte finns något att gripa tag runt. Jag spolar bilder i vansinne.

Mitt huvud är fullt av potatismos och håller på att sprängas. En minut till och jag slår på något hårt. Fröken Östermalm? Jag krismaximerar två gånger och går tidigare än jag sagt, trots att det är värsta stressen. Fröken Östermalm frågar vart jag är på väg, och jag säger att det blir fortsättning i morgon. Det blir det ju.
KUKEN!
Hej å hå!

Flotta böcker som nyligen lästs och kan rekommenderas. Eller vad vet jag:

1. Stig Claesson, Sov du så diskar jag

2. Linn Ullman, Nåd

3. Stig Claesson, Varsel om kommande tilldragelse

4. Kurt Vonnegut, Slakthus 5

De tre sista var de göttigaste kan man säga. Ibland gillar jag när det går sakta i ensamma skogar. Världsvana gubbar som vet hur kvinnor ska tas måste man nog också gilla. Men det vet säkert de flesta redan. Slas är fin.

Ta mig ur denna linda av gröt.

SMILAX

Det är fredag, jag är kolritad under ögonen. I yngre ålder målade vi på gatan med bajs som blivit vitt och hårt efter vintern.

För att sen vara riktigt säker lämnar jag nyckeln hemma så när jag kommer fram till replokalen kommer jag inte in. Jag står jubelfånig med kladdig vegburgare. Åker hem igen. På hallmattan ligger klistermärken som skickats efter. Det blir bra det.

Idag var det gubbar

Igår träffade jag en farbror på tunnelbanan. Han var deppig. Jag lät honom ljuga så mycket han ville. Jag frågade frågor, och han ville ge mig en bok om Ingmar Bergman, helt till skänks. Jag tackade nej tack, men tack. - Nu går ryggen av, sa han och gick av tåget gråtandes.

Telifonen dårå

Ho ho, gammeltanten som visar sig vara en Vanja från Hägersten lät förvirrad på telefonsvararen. Hallåååå, hallåååå pep hon. Jag kom på att jag glömt byta mitt meddelande som nu är baklängestal, fast vänt framlänges.

Det var tio år sen jag hade töntig svarare senast, men då imiterade jag vresig tant. När det koms hem en kväll, hade jag åtta nya meddelanden. Gött!

Ungefär så här såg listan ut:

1. Mor & Far
2. Bror 1
3. Bror 2
4. Mor & Far
5. Tomt
6. Mor & Far
7. Polisen
8. Bror 1

Mor & Far trodde att jag hjälpt och släppt in en uteliggande tant, och att jag nu satt med en kanyl i armen och därför inte kunde svara. Nu ljuger jag, tänker ni, men det gör jag ente.

Bror två hade ringt till bängen, "låter det som om han har druckit sprit", sa dom.

Sen gräts det ju en massa hemma när jag ringde och sa att jag tagit ut kanylen och nu kunde ringa. "Du lever, du lever!!!!"

Tredje och sista delen någonsin av dagens outfit.

Extrapresent, eller bonuspresent sa Jojo, men jag kallar den monumentalpresent.
"Sweet things remind me of you" snirklar sig på framsidan.
Ibland får jag Denisetröjor, buskskvättor, okapimorgonrockar, lyxfrukostar, finaste lapparna, skivor med musik, men ännu oftare sms som "möt mig vid korsningen Sveavägen/Odengatan kl sju ikväll, jag har en överraskning". Eller "Picknick på måndag, vi tar med oss ficklampor, jag tar med mig vin och något annat"

Jag har det bäst, bättre än jag någonsin kunde ana att jag kunde. Jag skulle skämmas om jag inte tog till vara på varje sekund.

Så kan det gå.

Alla dagars outfit

Buskskvätta. Om någon säger Sommargylling så skrattar jag den i ansiktet.

Dagens outfit

Röd morgonrock med sydd okapi och texten okapi-love.

Fortsättning trivsam dag del 2

Jag ger upp!

Här kan man lyssna på det bästa Sverige har att erbjuda:

mms://qstream-wm.qbrick.com/01198/04_Catch_me_if%20you_can.mp3

Keep on running catch me if you can. Ny VM-låt i 90-tals-powerrockanda ala... skit, kommer inte håg vad hon heter.

Om det ska vara så att musik och sport tvunget ska kombineras så får det ju ente bli så här. För tio minuter sen skulle jag säga omöjligt. Sportjohans väljer, det kanske är så enkelt och kanske blir det till och med han Byggmarks favorit om ett par dagar.

Raderna "Too dizzy, too much junk TV", och sen "can you feel me crawling under your skin?" är inget under av textskrivande och gör mig, med en liten överdrift, hoppa-ut-genom-fönstret-illamående.

Jag kommer kanske inte ens att kolla på VM:et, men problemet är nog att de hade 30000 låtar att välja på och så väljer de den här.

""...Ana Johnssons 'Catch Me If You Can' är en rockig låt med starka kopplingar till känslan i alpin skidåkning...""
Herr marknadschef

"Låten är en ren energikick. Det är gasen i botten från början, nu kör vi liksom. En låt för en rastlös själ som måste ha action. Det passar väl bra?"
Självaste Ana Johnsson

"Tragiskt dåligt"
Hjortfot, Sveriges Bangladesh

Realistic dong

Jag känner mig lite som the Dude idag. Morgonrock, flåååtigt hår, oföretagsamhet, soffsittande och drick direkt ur paket.
Ett arbetslöshetsmongo, men det är helt okej liksom. Idag ska jag definitivt inte göra något vettigt. Ok?

Så... jag testar att fixa gratis biobiljetter på internetet, men för att få dom så måste man ju såklart göra sugiga motprestationer, som att "köp en dator och få tio poäng", när jag behöver 300, farao!

Löjligt många företagslänkar dyker upp: Min Bebis, Ginza, Svenskt kosttillskott, Megashop och efter tusen meningslösa till, slutligen Passion of Sweden där nyfikenheten tar överhanden, jag klickar in. Jippy!

Dra på trissor. Asså, jag ska inte dra för höga växlar på det här, för det är ju mest dildos och sånt ju. Jag fastnade bara så fantastiskt mycket för de omdömen som folk skrivit om sakerna de köpt.

"Sätter man den på väggen så håller sugproppen inte så länge. Jag tror det beror på att pungen är tung."

Galet.

Eller det här rätt så rationella omdömet om en buttplugg.

"Fick leveransen dagen efter att jag hade beställt! Bra pluggar och bra pris tycker jag."

Dagen har börjat.

Så var det en del från förr

Jag rensar min ungdoms bananlådor som jag inte tittat i på flera år. De står varje dag i ett hörn av lägenheten som är så liten att jag ser dem var jag än står.

Hur mycket får jag slänga? Jag bestämmer själv att jag får slänga nästan allt för tusan, men farmors målade porslinstomtar som ges i present varje julafton, bortsett från i år då, fixar jag inte att hiva. De får ligga kvar i bäddad skitig plast tills om fem år igen.

Och jag hittar svartnat silverhalsband från konfirmation, 70-tals-mockajacka med tändsticksask i, en löjlig gardin, en sliten plånbok, en trummpinne, ett glasögonfodral, en ful askkopp och en ännu fulare klocka, en trasig telefon, tusen kassettband, en gammal kaffebryggare, ett par jackor till. Sen en massa till såklart, men vem orkar skriva ner det?

Växjö, Bangladeshet, gör sig påminnt med kraft, det är väl mest dåligt antar jag.

Bra var 16 Cd-skivor med mp3-låtar från när jag var parvel och pluggade högskola. Catatonia, Smog, Morphine, Bob Dylan, Coldplay, Tom Waits, JMYHAZE och annat krafs.

Kassettbanden sparas, tomtarna likaså, cd-skivorna ryker efter att jag lagt in dem på datorn. Mockajackan får vara kvar av nostalgiska skäl.
Det finns mycket jag inte vill minnas, och jag har sagt till min Jojo att de sämsta åren var mellan 16 och 21 och de bästa nu. Det är mest mellan 16 och 21 jag varit och rotat i.
En del säger att det är stupiditet att tänka bort år, och byta ut eftersom det är därför man blir som man blir och så. Men jag hade nog hellre satt blytyngd på de fem åren och sänkt de i djupaste hav.
Young hearts run free i country/folk-version lättar upp, jag är ju inte gammal än liksom.

Men men, kolla kolla vad fiiint!!!

Det bästa med förra veckan var helgens göra-T-shirt-tryck-på-T-shirt med finaste flickvännen. Hela helgen var skönaste skön förresten, fantastisk! Vi enades om 9,6 av tio möjliga. De sista fyra tiondelarna är mest reserv ifall ifall.
Alltså, om det är någon som har snyggare T-shirt så säg till. Äta med händerna var också väldigt fint även om jag helst äter med händerna från marken. Här fick man tallrik och etiopisk striptease.

/Hjortfot

Det bästa med min bakgård är till exempel fem saker:

1. För att det sitter en koltrast där i trädet utanför och kvittrar vackra melodier.

2. Alla råttorna som blir många och feta eftersom tanten matar dom med fågelfrön.

3. Alla dagisungar som springer runt och kastar rymdgrus och slår på varandra med innebandyklubbor.

4. För att det finns ett fönster mittemot som ser ut som en operationssal på morgonen innan det ljusnat.

5. Väggen som blir knallröd varje höst.

Minsta tanken

Glöm Staffan Westerberg och börja ångesta över det här i stället. Det borde ha gjorts för länge sen. Det finns och blir över till alla. Från 1972 och till nu, och ingen har lärt sig.
Började de med 4D-bio och knark i utsändningarna så att alla blev höga och fina, och beroende på uslaste vis eftersom programmet fortfarande existerar?
Jag var ju bara pytteliten sparv då.

Här är vinjett och klipp, jippy:

Ångest nummer 1:
http://www.youtube.com/watch?v=O1yHcg6eDBU

Ångest nummer 2:
http://www.youtube.com/watch?v=sI99MjP2U4k

Om man i stället vill ångesta över något annat så kan jag tipsa om "Ballongen spricker", det där med dockbarnen som blev levande och slog sina föräldrar.
Eller Pellepennan och Suddigumman, det gick saaaakta.

Edward sicken göttepojke

Alltså, nu räcker det! Jag orkar inte låta bli att tipsa om fantastisk musik som svänger. Jag hitta´n på Myspacet för rätt länge sen. Gillar ni inte dålig musik så kommer ni att hoppa till det här:

http://www.myspace.com/johanmikaeledward

Lyssna på låten find another way, det är ju den som är bäst.

/Hjortfot

Dra på trissor vad märkligt det blev.

När min tjej åkt iväg till jobbet i morse somnade jag om som björn, och började drömma dröm. Jag spelade traditionellt fightingspel med far.
Första ronden var hård men jag vann såklart. Tre sekunder in i andra ronden hoppar min gubbe snabbt fram, överraskar far och sätter svärd i halsen på hans hårlösa muskulösa gubbe. Huvudet trillar av, min gubbe sliter upp kroppen och börjar köra snorren i halshålet.
Tydligen tröttnas det snabbt, och kroppen släpps ner.
Min gubbe öppnar sin hand. Där ligger en sten som med ett blänkande förvandlas till ett levande leende Buddhahuvud. Handen stängs, jag vaknar.

Alltså, så arg är jag inte på min farsa, och jag spelar inte ens såna dära dataspel. Jag är lyckligast och jag håller inte inne aggressioner heller ju.
Hur kunde det bli så här?

Just det

Det var en liten vedervärdig inställning. Den gjorde så att det blev svårt att kommentera i blogghelvittit. Nu är det ju typ fem om dan som läser, så det spelar kanske ingen roll.

Nu går det i alla fall.

Hurra för er, men mest för mig.

Mvh/Herr Mongoloiden

Hurra!

Nu är jag dvärgduschad, smidig i hyn, skägget klippt och tunnelbanan väntar för att köra mig, i stort sett från port till port till min käresta.

Jippy!

Det oviktigaste

Jag såg nyss att jag sitter i ett par trivsamma hemmaböjsor från Konsum. Tufft. Det är evighetstecken på lappen inuti o allt, även om jag nu inte är så där direkt kåt på evighetstankar dårå.

De är så där fint höga i midjan att om jag skulle behöva hjärtkompression så kan knappen användas som riktmärke för handpåläggningen.

Jag, en mästerfrisör

Igår bad Jojo mig klippa henni, det har hon gjort länge. Badrummet passade bäst för sysslan och ivriga blev vi så till den milda grad att hela behandlingen hölls, inte under hypnos, men väl under något slags rollspel. (läs om tidigare rollspelsdejt). Jag italienaren Georgio, Jojo med skruttig mamma.

Vi blev nöjda båda två, både med rollerna som med självaste klippningen. Jag känner för att klippa ikväll också, likt Edward Scissorhands, men det går hon nog inte med på. Till slut skulle vi få ta till rakapparaten. Nä nä.

Nu ska jag köpa en gitarr för den andra blev såld. Det är jag värd.

Hejhej

Den vidunderliga jobbverksamheten

Nyss och precis sökte jag jobb hos den där Von Pilaten som jag raglade in hos för tre år sedan. Fortfarande full, illaluktande och för sen. Hon tittade på sin armbandsklocka då jag klockan kvart i två gled/snubblade ner för trappan till det flashiga kontoret. 10 minuters prat inklusive rundvandring blev det. Det är mitt rekord.

Det enklaste måste ju ha varit att ringa och säga att jag blitt sjuk, men det gjorde jag ente.

ABC-blä!!!

Förändring

Jag hittade något i soffan som jag inte vågade äta upp. Jag såg liksom inte vad det kunde ha varit. Herre Gud, jag har blivit en feeeeegis! Eller är jag bara sund? Har jag inte alltid varit sund?
Det fanns en tid för inte alls länge sen då jag glatt åt från gatan. Nu får vi se hur det blir med det, men förmodligen tar nyfikenheten mig i greppet igen. Gött.

Diblidido!

balansgång

Grusensemblens suckande rör upp gröten.
Svansen motar ekorrens virtuella matlust.
-Bark, gnäller den.

Tjolahopp

Den fina och alldeles grymma andan som jag haft hela sommaren/hösten och vintern på grund av att bästaste kärleken slog mig som polisbatong i huvudet den 12 juli, blir starkare och starkare, och starkare än stelnad ketchup på bord. Min lärarinna saknas dubbelt idag och varför inte trippelt när låten Benton harbor blues med The Fiery Furnaces loopas tiotusen gånger.
Kramar/ Hjortfot

Bästa ordningen

Oarbetet känns på riktigt för första gången idag. Det är rätt fint även om de där styrande avdankade militärerna Littorin/Björklund ger lite smolk i bägaren.
Ska Sverige styras av lönsamhetsmajorer, uppförande- och anti-Robin-Hood-apor? Jag bara frågar!

Usch, humanismen kölhalas. Kanske visar det sig att det inte valdes fel, men jag tror inte att det blir så.

Möjligen kan man kalla hela fenomenet Stockholmsfrääääääscht, om man inte vill kalla det bajskorv förstås?