Det liksom fortsätter. Igår lyckades jag gå ett varv runt kvarteret. Tjugo minuter blankt. Satans onda har satt sig i benen. Ge fan i min kropp. Jag går som gammelgubbe. Hinner inte med flickväns tempo. Värktabletterna tog slut. Det känns som om viktig hud saknas. Jag känner mig lite värdelös. Det hindrade i och för sig inte gårdagen att bli finaste fina med film och bokläsningsmaraton i sängen.

Idag ska jag i alla fall med Jojo köpa Tamagotchi. Det är stort.

Mvh

/Muttanbarko