Flugsvindel i äppeltraktor

-Jag ringer från FRONT

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att jag ringer från FRONT.

-Hur många gånger ska jag behöva säga att ni inte ska ringa hit?

-Du får ju ett par kalsonger gratis.

-Jag vill inte ha några kalsonger gratis.

-Men den här modellen har mycket bättre passform än de tidigare.

-Dumt att ni sålt kalsonger i flera år utan passform.

-Men du får ett par strumpor med på köpet, också helt gratis.

-Jag är inte intresserad tyvärr.

- Vad skulle få dig nöjd?

-Fem par kalsonger och tre par strumpor.

- Det är omöjligt, det kan jag inte göra. Till vilken adress ska jag skicka det?

-Du ska inte skicka något alls!

Vem bestämmer att de får hålla på så där?

Vet någon numret till Nix? Förra gången jag prövade blev det helt fel. Jag är inte begåvad nog.

Mvh/Muttanbarko

Karriärbakslaget läggs som hinna ovanför Constantinopel

La la la la. Kl 08.20, hos Nazi-doktor 1. Han tar mig på ballen. Jag säger att det gått över där och att det nu sitter i bena. Han skickar mig till sticktanten som fyller fem rör illrött. Jag är 32 år och har för länge sen frikort.

Mvh/

Muttanbarko

Överskrift.

Jag väser ut min jazz!

Det är konstigt ändå, att det inte går att skriva överskrift på flickväns dator.

Ibland frågar jag Jojo vad som varit bäst under hennes dag, ibland sämst, men oftast bäst. Idag har mitt sämsta varit doktorbesöket som jag tvingades till tidigt i morse.

Det är väldigt väldigt få saker som man tvingas till eller MÅSTE göra. Det finns nästan inga sådana saker alls, så jag överdrev aningens. Jag var nästan tvungen att åka till doktorn.

Han var Nazi. Om det går, mer än den förra.

Jag kom på åtminstone två rader som jag borde ha sagt när han höll på där jag stod framåtlutad.

1. Det där kostar pengar, så lägg av, och börja inte igen förrän jag fått mina tusen spänn

2. "Are you using the whole fist, Doc?"

Det känns som om jag går på galenpiller.

Mvh/

Muttanbarko

Ta dam da dam

När jag lyssnar av telefonsvararen spelas 30-talsmusik, stopp.

Eniro skvallrar om att det är Gordon och Ingrid Andersson från Dypåsen som har ringt, och för allt jag kan förstå, ringt fel.

Jag uppskattar musiken, kanske Gordon mitt baklängestal. Sånt kan man aldrig riktigt veta.

Mvh/
Muttanbarko

Lilla Bearnaise Sås

Es regnet im Sveriges Bangladesh. Regnoväder. Jag har flyttat för hur länge sen som helst ju. Det var ett genidrag om du frågar mig. Nu kan dom sitta med sitt regn och sina översvämmade sjuttiotalskällare.

Idag hade det onda i benen släppt litta. Kors! Inte dumt alls. Istället ringer doktor två och vill kolla min eländiga näsa igen. Jag säger att hon får, för jag vill inget hellre än att få tillbaka mitt luktsinne. Die mentale Pensioniere.

Jojo och jag skiljs åt. Jag får ansvaret att ta hand om lilla Bearnaise, tamagotchin som vi vårdar och skyddar med våra liv. Det är inte så lätt att vara förälder nämligen.

När doktor Åsa har pillat in sex blå våtservetter och pillat i evighet, finner jag Bearnaise med svart döskalle svävande över huvudet. Aj aj skit tänker jag. Jag ger första hjälpen och matar med tårtor och snacks. Jag märker att hon helt plötsligt ser större ut och har fått ful slänglugg. Ungar är ju inte allltid snygga tänker jag , och jag hoppas att det går över.

Nyss pockade hon på min uppmärksamhet, jag släcker ljuset så att hon kan få sin nattsömn ostörd. Det bästa är nämligen att Jojo och jag slipper stiga upp mitt i natten och mata. Bearnaise sover 12 timmar avbrottslöst.

Mvh/Muttanbarko

Det liksom fortsätter. Igår lyckades jag gå ett varv runt kvarteret. Tjugo minuter blankt. Satans onda har satt sig i benen. Ge fan i min kropp. Jag går som gammelgubbe. Hinner inte med flickväns tempo. Värktabletterna tog slut. Det känns som om viktig hud saknas. Jag känner mig lite värdelös. Det hindrade i och för sig inte gårdagen att bli finaste fina med film och bokläsningsmaraton i sängen.

Idag ska jag i alla fall med Jojo köpa Tamagotchi. Det är stort.

Mvh

/Muttanbarko