tisdag, april 24, 2007

Tuff lust

Jag var ju egentligen alldeles för liten, som när mamma Kerstin knackade på och steg in till tobbe och mig med en pin-up-kalender i näven, när vi sju år gamla satt och lekte på Tobbes rum. Vi hittade snabbt favoriter i ljusblå sammetsfåtöljer och i traktordäck på vatten. Bra tänkt där Kerstin.

Det var ungefär åtta år senare som min storebrorsas tjej glömmer en LP med Eldkvarn, som sedan blev kvar när de gjorde slut. Ingen ville kännas vid den där Karusellkvällsskivan, men jag gjorde den där till min, och den blev finaste snö- och vinterskivan. Sen köpte jag alla de där skivorna, som faktiskt går från skitbra och fantastiskt, till bara bra.

Nu kanske ni tänker gubbpop, och skulle ni tänka så så kanske ni har rätt, men förmodligen inte.

Jag har pauserat med den där musiken länge, men nu dök tanken upp, och skivorna från -76 till -83 är ju svindlande fina i all sin punkighet, sen svänger det till lite och efter kurvorna lugnar det ner sig en smula. Flott. Ljuva och vilda liv, sprit, kärlek och elände, precis som man drömde för många år sen.
/Muttanbarko

onsdag, april 18, 2007

Natten går tunga fjät

Natten gjorde sitt bästa för att skrämma trynande ekorrar från och ur livet. Den lyckades med kraft.
Mitt i det svartaste då det sovdes som godast slänger sig flickvän framåt. Hon säger att genomskinligt kors leviterade ovanför hennes bröst. Det blir inte lätt nu, för med döden ständigt närvarande i tankarna tolkar jag det hela som att jag själv har sett två ringar, ser jag en till så dör jag. Just precis.
Mitt på sängen sitter vi ihopkrupna. Hjärtat flimmrar febrilt som på rädd nattfjäril innan fladdermusanfall. Jag ber Jojo att hålla utkik genom fönstret, inga ringar där. Jag slarvtittar givetvis tyvärr mot fotändan av sängen. FITTA KUKEN, där står en kaffemugg! Skit nummer två, jordgloben!!! Två ringar på en gång. Nu dör jag tänker jag, men det gör jag konstigt nog inte. Det är märkligt det där med närhet. Närhet till död är den sämsta. Jag vill ha någon slags förklaring om vad som händer och hänt, men Jojo är för rädd för att berätta. Vi lägger oss, jag kramphåller om rygg. Till slut somnas det. Det finns andra som förtjänar bättre.
Mvh/

Muttanbarko

fredag, april 13, 2007

onsdag, april 04, 2007

Det var ett tag sen jag var så nöjd faktiskt. Kolla bara!

Voff voff!!!

Efter öldrick, stalking och kryplekar somnade jag som slaktat djur. I drömmen senare under natten satt jag bekvämt i en gungstol, men vad törstig jag var.
Minsta jycken kommer plötsligt trippande med störstaste vattenglaset i munnen, som den snyggt ställer på mitt vidsidanbord. Den tittar upp på mig med kloka ögon. Lycklig stillar jag törsten, emedans hunden hämtar ett nytt glas. Jag lyfter upp hunden som somnar in på mitt bröst. Min flickvän håller gungstolen perfekt i fart.