Lilla Bearnaise Sås

Es regnet im Sveriges Bangladesh. Regnoväder. Jag har flyttat för hur länge sen som helst ju. Det var ett genidrag om du frågar mig. Nu kan dom sitta med sitt regn och sina översvämmade sjuttiotalskällare.

Idag hade det onda i benen släppt litta. Kors! Inte dumt alls. Istället ringer doktor två och vill kolla min eländiga näsa igen. Jag säger att hon får, för jag vill inget hellre än att få tillbaka mitt luktsinne. Die mentale Pensioniere.

Jojo och jag skiljs åt. Jag får ansvaret att ta hand om lilla Bearnaise, tamagotchin som vi vårdar och skyddar med våra liv. Det är inte så lätt att vara förälder nämligen.

När doktor Åsa har pillat in sex blå våtservetter och pillat i evighet, finner jag Bearnaise med svart döskalle svävande över huvudet. Aj aj skit tänker jag. Jag ger första hjälpen och matar med tårtor och snacks. Jag märker att hon helt plötsligt ser större ut och har fått ful slänglugg. Ungar är ju inte allltid snygga tänker jag , och jag hoppas att det går över.

Nyss pockade hon på min uppmärksamhet, jag släcker ljuset så att hon kan få sin nattsömn ostörd. Det bästa är nämligen att Jojo och jag slipper stiga upp mitt i natten och mata. Bearnaise sover 12 timmar avbrottslöst.

Mvh/Muttanbarko