Ge mig

Idag stack tanten mig, först en gång, sen två gånger. Innan den andra gången lekte hon nål-klockleken, mest moturs, från sex till klockan två, och sen juckades nålen fram och tillbaka, och jag ville skrika rakt i hennes smutsiga elefantöra, -VET HUT! eller -Pissa på dig, för så där gör man bara inte!

Risken för punktering av blodåder var över lång tid överhängande. Sen byttes det.

Jag börjar inbilla mig att det vid bra dagar flyter blod där i, men måndagar, tisdagar, fredagar och vissa söndagar också snor som inte längre nöjer sig med att vistas i min söndersnutna snuuda.

Jag vet att jag har rätt.

I fyra månader har jag varken känt lukt eller smak. Alltså, jag har inte ens känt lukten av flickvänsparfym och inte heller smaken av Palak Paneer. Jag måste i och för sig tillstå att jag inte ens förnimmer lukten av vidriga ammoniak-tanter på tunnelbanan, men herregud, jag måste hitta någon som vill byta. Gärna någon som har mindre symtom än jag.

Ge mig mirakeltips och anti-Nangijalatankar.