Att midsommarblogga har jag ingen lust te. Det är just bara slan som försöker sig på det, och något slan är inte jag.Däremot skulle nog lite gnäll kunna vara på sin plats. Det här är självterapi, men för den som vill sälla sig till gnällets läkande kraft, får gärna fortsätta läsa.
Exakt när människan fyller 32 år och två månader så trillar den ihopa som skrumpet äpple. Det är inget ljug utan den finaste sanning jag någonsin skrivit.
I höstas var det det här som ställde till det en gnutta.
Nu taggtrådssmärta i mellersta delarna. Cirka sex gånger om dagen ordinerar kroppen outsäglig smärta. Barnoljan visar sig vara minsta trösten och vansinnig bön lindrar heller inte, varken då eller nu.
Benedikten.
Taggtråds-ormen stegar upp sin vacklande nattsömn.
Samtidigt, på andra sidan stan.
Visselmelodier kantar ett uråldrigt marsvins hjärta.
Båda har träck i sina ådror.
Mvh/
Muttanbarko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar